Jackie

Min drömresa

Mina bröder var uppe hela natten från måndag till tisdag och är därför fortfarande typ döda på dagarna. De gick up vid 14 tiden för att äta frukost, samtidigt som jag åt lunch. Eftersom att de sov så omänskligt länge och eftersom att jag har fått en liten förkylning så har jag mest tagit det lugnt idag. Kollat på tv, laddat ner något mobil spel som jag spelat lite grann och även börjat planera min drömresa som jag planerar att utföra om si sådär ett och ett halv till fem år. Många tonåringar som bor i Sverige skulle nog välja samma land som mig, men staten är jag inte lika säker på att så många svenskar skulle välja. Min drömresa skulle nämligen vara att åka till Nashville, Tennessee, USA. 

Jag har redan börjat spara pengar till resan och börjat planera hur jag ska få ihop tillräckligt mycket för att inte bara kunna åka dit utan även göra de sakerna jag vill att min drömresa ska innehålla. Jag tänker inte prata om hur jag ska tjäna ihop pengar och dittan och dattan för jag vet ju inte om det är möjligt än. Så därför tänker jag berätta om vad jag skulle vilja se i staden. Kanske kan jag få någon att öppna upp ögonen för staden.

Ända sedan jag och min kompis Sandra skrev ett skolarbete om en fejk resa till Nashville så har jag varit säker på att om jag kommer till staden så måste jag gå på Country Music Hall Of Fame. Det finns en massvis med olika avdelningar på museet med historier, kläder, inspelningsstudio och så mycket mer. Det ser helt klart ut att vara mitt drömmuseum. Sedan skulle jag även vilja besöka Grand Ole Opry. Varje gång jag diskuterar musik och scener med mina vänner så säger de att om de fick välja vilken scen som helst att få stå och sjunga på så skulle de välja någon av de allra största. Min dröm scen att få stå på är helt klart Grand Ole Opry. Bara att tänka på att få stå i cirkeln mitt på scenen får mig att bli glad. På min resa så är det inget som skulle hända, men att få se folk uppträda där känns också som ett måste när man är i staden.

En person som många svenskar vet vem det är, Dolly Parton, har skapat ett äventyrsland som hon kallar för Dollywood. Det ser så kul ut på bilder. Som en blandning av Skara sommarland och Gröna Lund typ, fast skapat av en av mina största förebilder. Nashville har många trevliga fik och barer och jag skulle älska att besöka The Bluebird Cafe. Så mycket historia finns även i den byggnaden och det verkar så grymt mysigt. Att dessutom en stor del av min favorit serie är inspelad där (serien Nashville) är lite extra coolt. Även där har de live musik av folk som vill bli upptäckta eller bara gillar att sjunga, men även stora artister så som Kelsea Ballerini. 

Sedan skulle jag även vilja se statens otroligt vackra natur. Sjöarna, vattenfallen, bergen och de lantliga drömområdena. 

Från Country Music Hall Of Fame:

Från The Grand Ole OPRY:

Från Dollywood:

Ett bra exempel på den fantastiska naturen i Tennessee: 

Något man inte gör varje dag

Idag gjorde jag något väldigt konstigt, spännande, roligt och även på sätt och vis nödvändigt (kanske lite modigt också). När jag gick i högstadiet hade jag två bästa vänner som jag gjorde så gott som allt med. Dessa tjejer var mitt allt! Sen började saker hända och vi började bråka och det ena ledde liksom till det andra. De höll kontakten med varandra medan jag bröt helt och hållet med en av dem och har träffat den andra två gånger på fritiden (så typ med henne också). Jag och den här tjejen som jag inte pratat alls med pratade igenom allt i somras och löste det hela. Igår fick jag ett meddelande av de här två tjejerna och vi beslöt oss för att mötas idag. Det hade kunnat gått väldigt fel, men det var kul och trevligt. Att se två personer som brukade vara så viktiga i ens liv, att de vuxit som personer, inte bara fortfarande är bra människor, utan även mognat och att vi nu bara kan skratta åt våra misstag. Att kunna prata om gymnasietiden, framtiden, det som hände i det förflutna, alla konstiga situationer vi var med om osv. Det var konstigt eftersom att vi inte har pratat eller sätts på så länge. Spännande eftersom att vi ändå har en sån stark relation till varandra. Roligt eftersom att vi hade en underbar tid tillsammans och kunde skratta en massa åt minnen. Nödvändigt eftersom att det kan få oss alla att må bättre. Även modigt av oss alla att våga träffas och sätta oss ner och prata.

Vi träffades på en buss och åkte in mot stan tillsammans. Vi hittade ett mysigt fik och satte oss där. Vi beställde det vi ville ha och satt och pratade i åtminstone tre timmar. Jag vet inte hur det kommer se ut i framtiden, men att det alltid kommer finnas någon slags relation mellan oss, det tror jag. Jag tänker inte nämna namn eller posta några bilder eftersom att det här är en gammal vänskap som börjar om igen (eller hur man nu ska förklara det), och nu när jag inte vet vart vi står så känns det inte bra att posta bilder. I alla fall så hoppas jag att ni har haft en toppen dag.

När jag klev av bussen då jag var påväg hem var det snöstorm typ. Cirka en decimeter snö låg på marken och på den korta biten (jag bor typ 3 minuter ifrån busshållplatsen) så var hela mitt hår dyngsurt, min kappa lika blöt den, min rosa/röda/neon väska var inte längre den färgen utan den var nu nästan vit (tyvärr hann en del smälta när jag gick in för att ta bort den mesta snön som fallit ner på min mobiltelefon).

Skärpning Sverige!

Åh va jag längtar till sportlovet, sa jag till min mor när jag insåg att jag bara har en veckas lov kvar. Vad hände med den här veckan då liksom? Nämen jag börjar redan känna en inre stress på grund av de nationella proven. Alltså det är ju helt sjukt att man behöver skriva 3-4 år i rad. Jag har bara skrivit två i rad, nu blir det tredje och vi får väll se hur det blir nästa år. När jag var yngre förstod jag tanken med det, men efter förra årets prov så tänker jag bara "på riktigt?". Nu kan jag inte berätta exakt vad man skulle skriva om och så eftersom att Sverige kanske väljer att använda de proven igen, men det var skrattretande hur dåligt gjorda de var. De som går i andra ring nu (och då i första) kanske förstår mig? Jag vet att flera av mina vänner sa lika dant i alla fall. Jag vet även att de arbetar på att göra proven bättre och att kanske till och med fixa så att alla prov ska skrivas på dator eller surfplattor. Jag tycker att den sista idéen är HEMSK. Jag HATAR (ja med stora bokstäver) att skriva prov på datorn. Det handlar en del om att det är lättare att fuska, men även eftersom att det bara känns fel. Att man ska bli tvingad att skriva prov i flera timmar som är gjorde på ett så dåligt sätt så att man sitter och skrattar, och dessutom behöva gå om man är sjuk (eller ja de kan ju inte tvinga än, men de säger att man borde göra det). Min erfarenhet av nationella prov var sedan innan redan förstörd då min morfar gick bort precis vid den tiden i nian då jag höll på att lära mig alla läroböcker jag haft 7:an till 9:an utantill och jag kommer ihåg att allt jag ville var att gråta och sörja. Jag fick inte tid att göra det då pga att Sverige bestämmer att alla elever ska göra en massa prov. Dock tyckte jag att proven var väldigt bra gjorda när jag gick i årskurs 9, så trots att jag hatade det så förstod jag att det var nödvändigt. Men nu! Snälla gör bättre prov i år. Förra årets nationella prov gjorde folk deprimerade. Frågorna var korkade och när det går så långt att de skriver att djurplågeri är okej, där känner jag att gränsen är nådd. Inte bara ska barn bli checkade hur det går för dem liksom utan Sverige ska även få in tanker i barn om "att cirkus är bra och att nån tränare misshandlar djuren spelar ingen roll, mat behöver de heller inte få om de betätt sig dåligt för det är bara djur".

Okej det här inlägget var nog inte så speciellt kul, men lite intressant kanske. Jag kände att jag ville skriva av mig i alla fall. Visst är det bra att man vill se till så att skolan sköter sitt jobb, men när det är så pass viktiga prov och man känner "till och med jag som student skulle kunnat gjort det här bättre" då suger det att veta att man måste spendera si sådär 3 timmar i streck flera dagar och bara för att göra dessa. Har ni också någon dålig erfarenhet om detta så får ni jättegärna dela med er. Hoppas att ni får en trevlig kväll, kram <3

(bara att för att lägga till det så tar jag skolan på allvar och har högsta betyg i det mesta. Det här är bara en stressfaktor som förstör min vår)

Raketen exploderade bredvid mig

Jag tänkte "Woho 2017 ska bli det bästa året någonsin". Förstå då min förvåning när raketen flög fel och exploderade precis bredvid mig bara 23 minuter in på det nya året. 

Nyårsafton. Förra året var jag med mina vänner, men vi fick inte ihop något i år så jag stannade hemma med min familj. Dagen började inte så speciellt alls. Jag tog en dusch och efter det åt jag frukost medan jag kollade jag på tre avsnitt av Two And A Half Men. Efter de avsnitten kollade jag på Romeo and Juliet som gick på tv. Så fantastiskt fin historia! När filmen var slut tog jag upp min gitarr och började skriva ner lite tankar. Jag upptäckte att klockan var en del och när min låt var lite halvklar och jag ändå inte visste hur jag skulle formulera det sista så valde jag att städa till lite i mitt rum. Sedan var det dags att fixa sig lite. Jag började sminka mig och tyckte att allt såg väldigt bra ut, sen skulle jag ha på guldig ögonskugga. Ögonskuggan lade sig inte bara på ögonlocket utan fall ner under ögonen också. Jag var glittrigare än Taylor Swift's Fearless Tour. Tro mig, jag trodde också att det var omöjligt, men tydligen inte. Jag blev sur på mig själv att jag inte gjort ögonskuggan först, för själva ögonskuggan på ögonlocket såg så bra ut. Jag tog bort allt smink runt mina ögon och fick försöka fixa det med lite foundation och kajal. Typsikt, men då var det tur att jag ändå bara skulle vara hemma. 

Min mormor kom över och vi började kvällen med att äta förrätt. Min mor hade lagat några bröd med vitlöksröra (?), och haft på skagenröra på dessa och lagt en halv avokade vid sidan om. På mina bröd lade jag istället tzatziki eftersom jag är vegetarian. Vi väntade en stund med huvudrätten eftersom att det var mat som skulle grillas och potatisgratäng skulle bli klar (jag tror att mina föräldrar gjorde den innan förrätten, men potatisgratäng ska ju stå inne i ugnen en lång stund). Vi satte oss framför tv:n och det var SNL (jag blev lycklig eftersom att det för mig är en barndomsdröm att få vara med där någon dag). Efter en stund var middagen klar och det var då oxfilé, potatisgratäng och grönsaker, men istället för oxfilé så blev det halloumi för mig. När middagen var avklarad blev det en del tv tittande, för mig lite vilande för att jag höll på att somna och vi gick även på promenad. Snacks ställdes fram i form av chips, ostbågar, choklad och min favorit grönsaker med dipsås. De som ville fick även glass.

Tillslut började klockan närma sig tolv och min mor började hälla upp alkoholfri jordgubbs-champange och riktig champagne. Vi gick ut på vår baksida och tog en bild och räknade ner (med hjälp av telefon klockan och inte någon man som står och sänder live i tv och säger att klockan är tolv en minut för sent). Vi kollade på fyrverkerierna som visserligen hållit på en massa sedan 22 tiden. Min mor upptäckte att våra grannar smällde raketer på vår uppfart. Vi gick till våra car-portar för att titta och vår grannfru kom då och önskade oss gott nytt år (sedan även hennes man). De hade fest så det var en massa människor och de firade av hur mycket raketer som helst. Hur många storpack (jag vet inte vad det heter för jag tycker fyrverkeri är rätt korkat och läskigt) som helst och även mindre fyrverkerier. En raket började spruta ut fyrverkerier från marken, men bara på platsen där den stog. Det såg ut som en julgran i guld, grönt och rött ljus. Det var ganska så vackert, men de som hade köpt den tyckte nog att det var tråkigt att det inte blev något mer av det paket. Mina föräldrar hade nu gått in och min mormor hade åkt hem då en annan blev som en stor grön boll som studsade iväg istället för att skjutas upp i luften och när den började studsa mot vår tomt blev jag lite rädd. Då det hade regnat under kvällen så dog den ganska fort. Sen kommer vi till det läskiga ögonblicket som jag fortfarande inte är riktigt över. Min far hade innan han gått in sagt "om det kommer en raket hitåt så får ni ducka". Nu när en raket firades av upp i luften flög den fel och hamnade bakom mig, min bror och hans vän. Jag vände mig om och såg hur den studsade mot vår soptunna och då visste jag att den skulle sprängas när som helst. Jag stod extremt nära den, men hann som tur var backa en liten bit. Allt gick dock så fort så jag såg hur den exploderade och hur eld började flyga mot mig och valde då att stänga mina ögon (så att de inte skulle bli skadade), men kände eldstänken mot mina ben. Det gjorde ont. Jag var omgiven av rök och sjukt rädd att ytligare en raket av dom som for upp i luften skulle flyga fel. Jag sprang in i mitt hus med min bror och hans vän tätt efter. Jag drog upp min one piece som jag nu bytt om till (tack och lov att min lång klänning var av). Mina föräldrar sprang ut till oss i hallen och vi sa något i form av "den flög in och exploderade precis bredvid oss". Mina föräldrar reagerade först "ni skämtar" och vi svarade förstås "nej, på riktigt" och de förklarade då att de precis hört något explodera och att det lät så nära som om det vore en bomb. De frågade hur våra öron mådde. Min granne och hans polare kom och plingade på. Jag öppnade dörren och han var verkligen lika chockad som jag var i det ögonblicket. Han frågade om vi mådde bra och bad om ursäkt. Det var ju inte hans fel och vi alla mådde bra, ingen blev skadad mer än att det brändes mot mitt ben och lite så, tack och lov. Jag var chockad över händelsen en lång stund in på natten och är fortfarande lite i chockfasen tror jag. Jag kommer inte ihåg att jag hörde ett ljud från explosionen. Jag kommer bara ihåg att jag tänkte "ska jag dö nu?" Jag är så otroligt tacksam att vi alla mår bra och att ingen blev allvarligt skadad. Jag är ledsen över att det hände för jag kommer nog ha ännu svårare med fyrverkerier i framtiden än vad jag redan haft sedan innan, men shit vilken tur vi hade alltså! 

Jag gick från "jag vill sova" till "jag kommer inte kunna sova på flera timmar" bara så där. Jag fick som värsta adrenalinkicken (på ett negativt och läskigt sätt). Jag såg därefter på skräckfilm med mina föräldrar medan jag funderade på varför jag hade sån tur i oturen och om jag skulle kunna sova någon timme alls den natten. Jag kunde göra det tillslut, men jag gick först och lade mig vid klockan 3.

Hoppas att ni hade en fantastisk nyårsafton <3

2017

Gott nytt år!! Tänk att det är 2017 nu. Egentligen innebär det bara en utbytt siffra för mig och att månaderna börjar om från Januari igen. 2016 var ett av de bästa åren i mitt liv. Jag var i USA, hade min "bästa dagen någonsin" den dagen jag var på Disney World, varit i Finland och Spanien. Jag gjorde bra ifrån mig i skolan och utvecklades inom mitt stora intresse musik då jag dels börjat ta gitarr lektioner och sedan även har skrivit en massa låtar i år. Många fler än 2015. Lite tjafs och problem i skolan, lite problem med vänner osv, men översiktligt så var året väldigt bra.

Det jag ser fram emot mest i år, 2017, är nog de konsertera jag ska gå på. Jag har biljetter till både Shawn Mendes och Bruno Mars, men planerar även att gå och se Brad Paisley och Jill Johnson. Jag ser även fram emot att bli vuxen. Inte på grund av alkoholen eller ansvaret, utan för att man vet att om man vill så kan man vara lite mer fri. Å andra sidan kommer det nog inte vara någon skillnad alls i mitt liv då mina föräldrar redan låtit mig göra saker så som att åka utomlands med pojkvän, fira nyår med vänner osv. Alkohol och festande tror jag inte kommer spela någon som helst roll dock, för jag själv anser att 18 är alldeles för ungt för att dricka (jag dömer inte andra som dricker, men jag tror att jag kommer vänta). I den här frågan måste jag faktiskt säga att USA är bättre med deras 21-års gräns.

Jag kommer inte att gå ut skolan, inte resa (vad jag vet om) och det är egentligen inte så jättemånga saker som har ett datum (mer än konserterna och min födelsedag). I alla fall så hoppas jag att jag kommer kunna arbeta under sommaren och kanske lite efter, för att förhoppningsvis kunna göra 2018 till mitt år. 2017 känns som ett år där jag måste arbeta (både i skolan, med relationer, arbete osv) för att kunna göra det jag vill och så att vissa av mina drömmar kan bli sanna 2018.

Nyårslöfte då? Jag har inte satt upp några direkta löften, utan mer mål för mig själv. Det största målet är lite hemligt, men de andra är väll att fortsätta med musik, utvecklas som person, fortsätta göra bra ifrån mig i skolan och det viktigaste av allt, att vara lycklig!